Kan framtidens drönare ha fjädrar? Det låter som science fiction – men nu har ett ryskt neuroteknikbolag tagit steget från teori till praktiska tester.
Företaget Neiry har offentliggjort att man inlett tidiga tester med så kallade “bio-droner” – levande duvor utrustade med hjärnimplantat, kamera och kommunikationsutrustning. Syftet är att kunna påverka fåglarnas flygriktning via elektrisk stimulering av specifika delar av hjärnan. Tekniken bygger på ett neuralgränssnitt som opereras in i fågelns hjärna. En liten enhet som sitter fast på ryggen skickar svaga elektriska signaler som påverkar hur fågeln väljer riktning i luften. En solpanel ska enligt bolaget driva systemet under flygning, och datan skickas i realtid till en mottagare på marken.
Enligt Neiry kan duvorna flyga upp till omkring 400 kilometer per dag – betydligt längre än många traditionella drönare klarar utan batteribyte. Det är just räckvidden och den biologiska energieffektiviteten som lyfts fram som den stora fördelen.
Duvor har använts för kommunikation i tusentals år. De är uthålliga, navigationsskickliga och diskreta i stadsmiljöer. I teorin skulle en “bio-drönare” kunna smälta in i omgivningen på ett sätt som en mekanisk UAV inte gör.
Neiry beskriver tekniken som ett verktyg för civila ändamål, exempelvis infrastrukturinspektion, miljöövervakning, sök- och räddningsinsatser samt kartläggning av svåråtkomliga områden. Det är svårt att bortse från att tekniken även skulle kunna användas för mer känslig övervakning, samt i krigssituationer.
Projektet har redan väckt starka reaktioner. Att styra levande djur med hjälp av hjärnimplantat väcker etiska frågor om djurvälfärd och gränserna för neuroteknik. Samtidigt öppnar det för en helt ny kategori av hybrider mellan biologi och maskin. Just nu handlar det om tidiga tester – men snart skulle vi kunna stå inför en ny era där drönare lämnar spår på din motorhuv och snor pommes på uteserveringar.