Rare fyller 40 år i år och de har genom decennierna lyckats skaka fram många riktiga spelklassiker, kanske främst under Nintendo 64-eran då de var en av världens absolut bästa spelstudios. Rare har aldrig stått för inovation och originalitet utan utvecklade ofta spel som starkt påminde om Nintendos egna storspel. Med det sagt var hantverket ofta klanderfritt och det resulterade nästan alltid i spel som var minst lika bra som Nintendos förlagor – och ibland ännu bättre.
Här är Techsajtens favoriter från Rares fantastiska spelbibliotek.
Topp-10 – Rares bästa spel genom tiderna
1) Diddy Kong Racing (N64)
Nintendo har dominerat kart-genren ända sedan Super Mario Kart och förutom Nintendo har få lyckats göra ett riktigt bra kartspel. Rare är undantaget som bekräftar regeln. De tog allt som var bra med Mario Kart 64, förbättrade varje aspekt och kryddade spelet med fler fordonstyper, vapen som gick att uppgradera, fantasifulla bossar och framförallt en fantastisk singelplayer-kampanj som än idag saknar motstycke. Diddy Kong Racing var under många år en lika självklar jultradition för mig som Janssons Frestelse, Kalle Anka och julgranen. Spelet har allt som definierar en klassiker och för min del har ingen kunnat ta över dess tron som världens bästa kartspel – även om Mario Kart 8 Deluxe kom ganska nära.
2) Banjo-Kazooie (N64)
Super Mario 64 revolutionerade 3D-spelen för alltid. När Rare skulle släppa ett eget 3D-plattformsspel var det få som trodde att de skulle kunna matcha Marios 3D-debut, men i likhet med Diddy Kong Racing tog Rare det bästa från Super Mario 64 och gjorde sitt spel större, snyggare och på många sätt ännu bättre. Det som framförallt skiljde de båda spelen var shamanen Mumbo Jumbo som kunde förvandla duon till en termit, en krokodil, en pumpa, en humla och t.o.m. en tvättmaskin (!) – vilket gjorde att nya möjligheter öppnades upp. Andra minnesvärda inslag är quizet i talkshow-format, humorn, den fantastiska musiken från vinterbanan och mystiken kring Stop ’n’ Swop. Banjo-Kazooie är helt enkelt magiskt bra, än idag.
3) GoldenEye 007 (N64)
Låt oss vara ärliga – innan GoldenEye 007 kom var både filmlicensspel och FPS-spel på konsol notoriskt dåliga. Detta förändrades i och med GoldenEye 007 som visade att FPS-spel visst kan bli bra på konsol. Spelet bjöd på stealthmoment, fantasifull uppdragsdesign, en mer vuxen framtoning och framförallt ett makalöst bra multiplayerläge där upp till fyra personer kunde spela mot varandra från samma soffa. Känslan när man hittar en golden gun och på håll lyckas träffa en av sina motspelare är svårslagen. Även med dagens mått mätt finns det få spel som kan matcha spelglädjen i Rares odödliga Bond-lir.
4) Conker’s Bad Fur Day (N64)
Det sista spelet Rare släppte till Nintendo 64 var också deras mest kontroversiella spel någonsin. En pengagalen ekorre som dricker alkohol, svär som en borstbindare och urinerar på sina fiender föll inte Bergsala i smaken som helt sonika valde att inte distribuera spelet i Sverige. Om man ville spela spelet var det import som gällde och idag får du ge många tusenlappar på begagnatmarknaden om du ska kunna lägga till spelet i din samling. Spelet som sådant var fyllt av halvfyndiga filmparodier och sexuella anspelningar, men också fantastiskt röstskådespel och konsolens absolut bästa grafik. Dessutom har spelet en av historiens kanske mest klassiska bossar – den operasjungande bajsbossen The Great Mighty Poo. Larvigt, absolut, men också skitroligt på samma gång.
5) Donkey Kong Country 2: Diddy’s Kong Quest (SNES)
Det var inte bara under N64-eran som Rare var kända som grafik-kungar. Även under SNES-generationen släppte de flera grafiktunga titlar som fick folk att tappa hakan – och de snyggaste SNES-spelen hittar vi i Donkey Kong Country-trilogin. Det mest finslipade spelet i just DKC-trilogin är Donkey Kong Country 2: Diddy’s Kong Quest. Spelet bjöd på komplexa och utmanande banor, gameplay i världsklass samt ett suggestivt soundtrack signerat David Wise (samma kompositör som skrev musiken till Diddy Kong Racing). En masterclass i 2D-plattformande helt enkelt.
6) Banjo-Tooie (N64)
Banjo-Kazooie blev en monumental succé, så när uppföljaren skulle snickras ihop tänkte Rare att större, friare, snyggare och mer av allt per automatik betydde bättre. Riktigt så enkelt var det dock inte. Spelet bjöd på större världar som var hopkopplade med varandra, betydligt fler färdigheter, mer variation och ännu snyggare grafik – men storleken betydde också att spelet var mer svårnavigerat och ofokuserat. Spelet når inte upp till den otroliga nivån föregångaren besitter, men ett väldigt bra spel är det likväl och en klassiker alla bör spela om man gillar 3D-plattformsspel.
7) Donkey Kong Country (SNES)
När Donkey Kong Country visades upp för första gången trodde många att det var en teknikdemo till Nintendos framtida konsol Ultra 64 (som skulle bli Nintendo 64). Grafiken var för snygg för att kunna ritas upp på en SNES, trodde man. Så var dock inte fallet och Donkey Kong Country slog ner som en bomb – något som syntes på betygen i olika speltidningar (svenska Super Power gav spelet först 100 av 100). Spelet var en visuell chockvåg som backades upp av en tajt kontroll, rolig nivådesign och grym musik. Startskottet för 90-talets plattformsrenaissance var ett faktum.
8) Perfect Dark (N64)
Även i fallet Perfect Dark tänkte Rare att de skulle ta något som var väldigt bra (i det här fallet GoldenEye 007) och göra det bättre på allt. Ett GoldenEye 007 på steroider var dock lite för mycket för vad Nintendo 64:n kunde orka med, så bilduppdateringen blev bitvist plågsamt eftersatt. En annan sak som inte föll mig i smaken var fienderna som till stor del bestod av blockiga och korkade utomjordingar. Slutresultatet blev väldigt bra ändå, om man kan blunda för frame drops och tråkiga fiender.
9) Donkey Kong 64 (N64)
Donkey Kong 64 har fortfarande världsrekordet för antalet samlarobjekt i ett plattformsspel. Hela 3 821 objekt kunde samlas i form av 201 guldbananer, 3 500 färgbananer, 40 bananmedaljer, 20 bananfeer, 40 ritningar, 8 bossnycklar, 10 kronor, 1 Nintendomynt och 1 Raremynt. Samlarorgie deluxe med andra ord – och för många, mig inkluderat, blev det för mycket. Men, man kan inte komma ifrån att Donkey Kong 64 bjöd på många underbara timmar. Spelet släpptes tillsammans med Expansion Pak som dubblerade konsolens arbetsminne från 4 MB till 8 MB. Det krävdes för att N64 skulle kunna driva spelet. Snygg grafik, en ostig introlåt, fantasifulla bossar, mängder av minispel, ett roligt multiplayerläge och fem apor med olika förmågor gör spelet värt att spela än idag. Att man dessutom kan spela klassikerna Donkey Kong och Jetpac är en rolig bonus. Med rätt sinnesstämning är DK 64 en tidskapsel från en period då ”mer av allt” var målet.
10) Kameo: Elements of Power (Xbox 360)
Kameo: Elements of Power är känt för att ha varit under utveckling till fyra olika konsoler. Strax efter att Rare hade slutfört Donkey Kong 64 påbörjades arbetet på Kameo som var tänkt att bli ett N64-spel influerat av Pokémon. Spelet sköts upp och formatet ändrades till Gamecube. Efter flera års utveckling till Gamecube köpte Microsoft upp Rare, vilka började utveckla spelet till Xbox istället. Spelet sköts upp ännu mer och till sist blev spelet en lanseringstitel till Xbox 360. Trots den långa och brokiga utvecklingstiden blev spelet ett färgglatt och mysigt äventyrsspel med bra musik och en sagolik atmosfär.
Bubblare (hedersomnämnanden)
- Viva Piñata: Trouble in Paradise – underbart och närmast meditativt ekosystem-pussel med oväntat djup.
- Jet Force Gemini – ambitiöst actionäventyr med en brokig gameplay men med syskonkänsla till Banjo/Perfect Dark.
- Star Fox Adventures – Rares svar på Zelda hade verkligen sina kvaliteter.
- Blast Corps – unik förstörelsepusslare med genialt tempo.
- Battletoads – ikoniskt svårt och stilbildande.
- Super R.C. Pro-Am – handhållen racing som fortfarande sitter.
- Banjo-Kazooie: Nuts & Bolts – Mer en Mulle Meck möter The Legend of Zelda: Tears of the Kingdom än Banjo-Kazooie.
- Sea of Thieves – co-op-sandlåda som vuxit till något helt eget post-launch.
En liten brasklapp
Den här listan speglar Techsajtens samlade bedömning med tonvikt på spelbarhet 2025. Håller du inte med? Vi publicerar gärna läsarnas topp-10 i en uppföljning om intresset finns.
Bilder: Rare